Nu mår jag bra. Riktigt bra. En av mitt livs drömmar har gått i uppfyllelse idag! Eller två, nästan. Som jag nämnt tidigare är jag ett stort fan av Studio Ghiblis filmer, speciellt dom som Miyazaki Hayao har haft ett finger med i spelet på. Kanske inte helt oväntat har jag drömt om att få se en av hans filmer här på plats i Japan, vilket är precis vad jag har gjort idag. Inte nog med det, filmen hade premiär idag, vilket också gör att jag har fått gå på premiären av en av hans filmer. Här i Japan. Sjukt lycklig är jag nu.
Filmen heter 風立ちぬ (かぜたちぬ, Kaze Tachinu) och betyder ungefär “Vinden Tilltar” (The Wind Rises är titeln på engelska). Kortfattat förklarat är filmen delvis baserad på Jiro Hirokoshis liv. Det var han som skapade det kända Zero-planet som Japan använde under andra världskriget. Vi får följa honom från att han är liten och drömmer om att själv bygga ett eget flygplan, till att han växer upp och kan kämpa sig fram till att förverkliga sin dröm. På vägen händer många saker, bland annat den stora Kanto-jordbävningen 1923 som med efterföljande bränder var riktigt förödande. Givetvis finns också en flicka med på ett hörn.
Tydligen ska denna filmen också vara en slags självbiografi om Miyazaki själv, där liknelser finns mellan hans egna och Jiros talang och glöd att göra det dom brinner för, och på så sätt kämpa sig upp i rang i företagen dom lyckats ta sig till. Har inte så jättebra koll på exakt vilka delar som anses vara liknelse mellan Miyazakis och Jiros liv, men tydligen har han inte heller själv sagt att det faktiskt är så, utan det är bara uppfattningen dom han jobbat med fått och spridit vidare. En del anser också i och med självbiografin att detta var hans sista egna film, då han faktiskt är 72 år gammal nu och kanske ville ha ett slags avslut på sin karriär innan det är för sent. Även om det nu skulle vara sant kommer han troligtvis inte kunna sluta vara med på ett hörn ett tag framöver ändå :)
En annan liten kul grej om filmen är att alla ljudeffekter är gjorda av människor, det vill säga allt från motorljud till naturens ljud till explosioner är ljud människor kan få fram utan hjälpmedel. Många gånger lät det verkligen trovärdigt, men andra gånger hade jag nog tyckt det var lite speciella ljud om jag inte visste om det innan jag såg filmen. Tyckte det var riktigt kul och mysigt, så det var bara positivt för min del. Som vanligt var det Joe Hisaishi som gjorde musiken i filmen och tja, behöver jag ens säga något om det? Ni som sett andra Ghibli-filmer vet vad jag pratar om!
Vad tyckte jag om filmen då? Som ni kanske redan listat ut tyckte jag den var ruskigt bra. Trots att jag inte förstod allt i konversationerna, så förstod jag faktiskt mycket mer än jag hade räknat med. Blev väldigt glad bara av den anledningen, för jag kände faktiskt att jag för första gången hängde med utan problem i berättelsen utan subtitles i en japansk film. Om ungefär en månad kommer den med subtitles också, så jag funderar på om jag ska gå och se den en gång till då. Själva filmen var riktigt bra, storyn gripande och alla detaljer höjde som vanligt stämningen. Om det finns något jag kan klaga på var det att jag inte riktigt gillade röstskådespelarna, i alla fall för vissa karaktärer. Det ävervägs dock på ett sätt när man ser vilka det är som är bakom rösterna och vilken koppling dom har till Ghibli. Ser man helheten på det sättet och vilken betydelse filmen har för Miyazaki gör det den på sitt sätt ännu bättre, men jag hade nog ändå njutit mer av att ha mer passande röstskådespelare.
Inte min favoritfilm från Ghibli, men den var definitivt riktigt bra och rekommenderas starkt till alla som får chansen att se den (när den blir tillgänglig där och på det sätt ni kan se den). För min del höjdes såklart upplevelsen som helhet av att jag såg den här i Japan, på premiären och att jag för första gången förstod mer än jag inte förstod utan subtitles. Därför kommer den alltid ha en plats i mitt hjärta ♥