Igår pluggade jag nästintill hela dagen, förutom ett par timmar ute i solen. Det var mycket finare väder igår (varmt!), så jag gick runt i området där jag bor och fotade massor. Har kommit fram till att jag inte kunde hamnat på ett bättre ställe, det är helt underbart här! Får bli ett inlägg med massvis med bilder snart tror jag. Resten av dagen spenderade jag på att göra ett plugin/widget till WordPress som med CSS3 och jQuery ritar upp en klocka baserat på tidszon och uppdaterar hela tiden (hoho). Tänkte eventuellt använda den på bloggen här sen, det var därför jag gjorde den ^_^ Blev faktiskt ganska nöjd till slut, det blev mycket bättre än jag trodde, fast det tog myyycket längre tid än jag räknade med också. Blev en sen natt om man säger så… Tur att det är lite tidsskillnad till Sverige så att deadline inte var vid midnatt, haha! Kommer slipa lite till på klockan innan jag funderar på att använda den här, om jag ens kommer fram till att jag vill det. Men det hade faktiskt varit ganska praktiskt att enkelt se svensk och japansk tid bredvid varandra, så jag kanske gör det :)

Anyhow, jag hann alltså inte skriva klart om hitresan igår, så jag tänkte fortsätta med det sista nu. Lika bra att få det gjort! Hoppas inte det blir lika långt och tar så mycket tid som sist, men vi får väl se. Tänker hela tiden när jag börjar skriva att jag inte har något att skriva om, men så kommer jag på småsaker hela tiden och vipps blir det jättemycket istället. Konstigt det där… eller kanske inte egentligen. Väldigt många nya intryck och saker att ta in. Är en sån som missar allt som är uppenbart och tänker på massa konstiga saker istället. Ungefär som när jag kom fram till stationen i Kyoto.

Så, jag　anlände i Kyoto exakt 18 minuter över 11, fredagen den 10:e maj 2013. Tågen är punktliga som bara den! Älskar att man kan kolla på biljetten och veta exakt när man åkte och när man kom fram, inte som i Sverige där man aldrig kommer i tid. Oftast för sent, men ibland för tidigt också. Precis som jag hade planerat var jag med andra ord i Kyoto mellan 11 och 12, men det skulle inte ta så lång tid att gå till lägenheten och jag hade bestämt träff med hyresvärden där klockan 13. Så vad gör man med över en timme ledig tid och runt 45 kg packning? Trött och varm som jag var kunde hjärnan inte komma på något bra. Stod seriöst i säkert en kvart på samma ställe och bara tittade runt och försökte ta lite kort. Inte så mycket att ta kort på, men dom två bilderna ni ser här ovan är tagna på samma ställe, precis utanför stationshuset. Funderade lite på vilket håll jag skulle gå åt, men kom fram till att det nog var neråt på den gatan jag såg från där jag stod. Men hur kommer man till den? Såg inga övergångsställen någonstans alls och vägen var 2-3 filer bred på varje sida (tror jag, väldigt bred i alla fall o_o). Kom på att när jag var i Nagoya kunde man ofta gå under vägen, ibland för att det fanns en tunnelbanestation där eller affärer (eller båda!). Mycket riktigt hittade jag en sådan nedgång och kämpade mig ner och sen upp för alla trappor. Det låter längre än det var, men insåg i alla fall efter det att jag behövde något att dricka.

Smet in på första bästa konbini (convenience store) och köpte lite iste, för det tänkte jag kunde vara uppfriskande och gott. Satte mig ner på en lite mur och öppnade den och tja… gott var det väl inte (har fortfarande kvar lite), men släckte i alla fall värsta törsten. Väljer nog ett annat märke nästa gång. Knallade sedan vidare längs med vägen till korsningen jag spanat in tidigare. Innan jag åkte “gick” jag hela vägen från stationen till lägenheten på StreetView, så jag visste ungefär hur det såg ut. Men såg det verkligen ut sådär? Hmm, började bli lite osäker, men det var ganska likt och jag tänkte att dom kanske byggt om lite. Först hade jag tänkt gå vänster i den korsningen, men behövde ta ut pengar att betala hyra och deposition med, så jag gick rakt fram mot postkontoret jag visste skulle ligga några meter åt det hållet. Men vad då, ligger det inte här? o_o Så tänkte jag när jag inte hittade det. Såg något litet skumt rum man kunde gå in i för att ta ut pengar, men det kändes inte rätt. Kollade på vilka kort som funkade där och kom fram till att det inte var rätt.

Well, well, vände och gick tillbaks en liten bit. Såg att Kujo station (tunnelbanan) låg vid den korsningen och det kände jag ju igen från kartan. Tänkte att jag kanske var ett snäpp för långt väster ut, men var lite osäker. Så vad gör man när man letar efter något? Frågar någon såklart! Stannade en tjej som kom gåendes och tänkte att hon kanske kunde lite engelska. Precis när jag gjorde det passerade en annan 外人 (gaijin – utlänning) bakom henne och hörde att jag frågade om postkontoret, så han hoppade in och svarade “Åh, men det finns en på andra sidan stationen! Åt det hållet *pekar mot stationen*”. Tjejen såg mest förvirrad ut och jag hade inte ens hunnit försöka fråga på japanska innan jag vinkade åt henne att det var okej att gå vidare… Var ju tvungen att svara han som hoppade in i samtalet och säga att jag hade kollat på kartan tidigare att det skulle finnas ett i närheten av där jag var. Visste att det fanns ett postkontor på andra sidan stationen, men skulle ju åt detta hållet. Han bad så hemskt mycket om ursäkt, blev jättegenerad och sprang vidare innan jag hann prata mer med honom. Tackade i alla fall för att han försökte hjälpa, men vet inte om han hörde mig…

Gjorde ett försök till att fråga någon, men denna gången samlade jag mod att fråga på japanska redan från början. Hittade ingen bättre än en gammal tant som sakta kom gåendes. Hon borde veta om någon, tänkte jag. Fick fråga samma sak tre gånger innan hon förstod vad jag menade, men sedan kom hon på och sken upp! Hennes svar var gott nog, men det gick så fort och jag fick hjärnsläpp att hann inte svara att jag förstod. Mycket riktigt var jag vid fel korsning och skulle bara ett snäpp bortåt, men hon nöjde sig inte med att peka och förklara. Hon sa åt mig att följa efter henne så att hon kunde visa. Fick gå med kanske 250m innan man kunde se vart det låg och då pekade hon och jag tackade så hemskt mycket. Som tur var skulle hon visst åt det hållet ändå, så det gjorde nog inte så mycket, men jag fick lite dåligt samvete över att hon var tvungen att gå med mig (även om det inte var så långt)… Hittade i vilket fall postkontoret och kunde ta ut pengarna. Visade sig att det fanns en gräns på hur mycket man kunde ta ut, för jag provade först med 90’000 ¥ som första betalningen skulle gå på och då skrek apparaten till att YOU HAVE NO MONEY LEFT! Blev lite rädd att något hade krånglat till sig, för jag visste att jag hade mer än tillräckligt laddat på kontot. Testade igen med 50’000 ¥ och det gick bra, sedan 40’000 ¥ till också utan problem. Gött, laddad med pengar!

Just det, på bilden ovanför här så ser ni rosorna som var på väggen på huset bredvis postkontoret. Sjukt fint, eller hur? Kan säga att det är nästan lika fint överallt! Vart jag än går så kommer fina växter eller blommor. Och det inte bara växer, det är vackert också! Kommer säkert dyka upp en del bilder på det när jag har tid att gå igenom allt jag fotat igår och idag.

Efter att jag hade laddat på ordentligt med pengar gick jag mot lägenheten och hittade den direkt trots att jag gick en bakväg. Mycket lättare att hitta vart man ska när man är på rätt ställe, eller i alla fall där man tänkt sig! Anlände några minuter över 12, alltså nästan en timma innan hyresvärden skulle komma dit så jag kunde skriva kontrakt och få nycklarna och så. Stod en stund på utsidan och funderade, men kände snabbt att jag inte orkade släpa runt på väskorna om jag skulle gå och fika eller något. Bestämde mig för att våga plingade på och fråga om jag kunde lämna grejerna där. Beatrice från Italien öppnade och släppte in mig och visade vart jag kunde ställa väskorna, sedan följde jag med in i vardagsrummet och tittade runt lite. Hon satt och pluggade vid köksbordet där och kollade på någon skräpfilm på TV, så jag hamnade på något sätt i soffan och försökte hänga med i filmen. Pratade lite med henne, men ville inte störa henne mitt i läxan.

Det blev så att jag satt halvdöd där i soffan hela timman och inväntade hyresvärden. Hon kom till slut och visade mig runt, sedan släppte hon in mig i rummet och plockade fram kontrakt och grejer. Tog över en timma innan vi var klara, men det kändes väldigt seriöst och bra med allting. När hon hade gått igen förberedde jag sängen och la mig för att vila lite… Mm, just det, vem var det som var sjukt trött egentligen? Låg där och halvsov och tänkte i flera timmar innan jag kände att det var dags att hitta på något för att inte slösa bort dagen helt. Var väldigt hungrig också, då jag inte direkt fick någon lunch. Tog en dusch och gick ut en sväng vid 19-tiden. Insåg att det var helt öde i lägenheten, helt kolsvart och tyst. Tänkte på det hyresvärden sa om att alltid stänga av elektronik (TV/luftkonditioneringen) och släcka alla lampor om vi inte var där för att inte dra över gränsen för strömförbrukningen per månad. Kom i alla fall ut och fick handlat något att knapra på. Hittade bröd och äpplejuice till frukost, men inget riktigt bra att äta till middag.

Orkade inte gå ut och äta, för jag var helt slut i huvudet och orkade inte tampas med menyer på japanska och icke-engelsktalande personal just då. Alla lunchlådor var i princip slut också, bara det mindre goda fanns kvar och jag tänkte att det nog inte var så gott om det legat framme hela dagen. Inte ens snabbnudlar kände jag för att ställa mig och fixa med hemma, så jag nöjde mig med lite nötter och tänkte att jag får äta lite av frukostbrödet till middag. Lite sorgligt kanske, men ta det lugnt! Det dröjde inte länge innan jag insåg hur mycket magen skrek efter något riktigt att äta, så jag slet mig loss från sängen och tvingade mig ut en gång till för att jaga matställe!

Hittade ett mysigt litet いざかや (izakaya, liten japansk krog) med engelsk meny (stolt skyltat om det på utsidan). Bingo! Egentligen var det ett yakitori-ställe, alltså var deras huvudgrej olika typer av grillade kycklingspett, men jag kände inte för att testa det just då och jag ville ha maten snabbt. Körde på hederlig japask curry med ris. Inget avancerat, speciellt eller på något sätt en delikatess på ett sånt ställe, men det var gott, mättande och kostade inte mycket heller. Kände mig nöjd efter det och gick direkt hem för att sova.

Och med avslut på den dagen är också mina inlägg om resan till mitt nya hem klar. Det blev mycket att skriva och flera långa inlägg, men som jag sagt tidigare kommer jag inte ha tid och ork att skriva lika mycket i fortsättningen. Det kan hända att det blir långa inlägg, men inte alls så tätt som senaste tiden. Annars kanske jag väljer att skriva lite kortare inlägg oftare istället, men vi får väl se. Det beror lite på vad ni som följer mig tycker också. Bara för att klämma till med något, vill ni ha långa inlägg en gång i veckan eller kortare inlägg kanske 2-3 gångar i veckan? Tycker det är kul med kommentarer och sånt även om ni inte kommer på något att säga :D