Då var det dags för andra delen av inlägget om hitresan. Får ju faktiskt lov att kalla det hitresa nu när jag redan är framme :) Kommer nog ta lite tid för mig att vänja mig vid att det är här jag bor på riktigt nu. På ett sätt känns det ju så eftersom jag har mitt egna rum i ett hus liksom, men samtidigt är det så ofattbart på något sätt. Är det verkligen inte en dröm fortfarande? Det är för bra för att vara sant, känns det lite som i alla fall. Men det är sant! Och jag är superglad! ^_^ Är inte direkt en sån som springer runt och tjuter av glädje, men tur är väl det, för annars hade mina grannar troligtvis slängt ut mig redan. På tal om grannar undrar ni säkert vad det är för några typer jag bor med, men det får jag berätta om i nästa inlägg. Nu är det dags att skriva klart om hitresan så att jag kan gå och lägga mig.

Flygresan gick som tidigare sagt bra och vi landade i ett mulet Nagoya ungefär 10 minuter tidigare än planerat. Det första jag gjorde när jag kom “iland” var att besöka toaletten, vart jag till min förfäran upptäckte att ett tuggummi hade fastnat i ena remmen till ryggsäcken och kletat fast sig både på den och på tröjan T_T Spenderade säkert en kvart där med att försöka få bort kletet och kom på så sätt sist till passkontrollen. Vakterna som stod där pekade mig först i rätt riktning, men sedan ändrade dom sig och pekade åt ett annat håll där det stod “quarantine”. Visade sig att det var dit man skulle gå om man var sjuk eller mådde dåligt, vilket dom förmodligen trodde eftersom jag kom så långt efter alla andra från samma plan. Som tur var räckte det att säga att jag mådde bra och sedan gå vidare till kön till passkontrollen. Tog kanske en kvart där också innan det var min tur och jag kom igenom utan större problem.

När man kommer till Japan måste man fylla i en lapp med lite all möjlig information (i alla fall på turistvisum), bland annat syftet med resan, hur länge man planerar att stanna, vart man bor i sitt hemland och vad man sysslar med. Dom vill också veta vart man planerar att bo och det var här jag klantade mig lite. Så vitt jag vet finns ingen fast telefon där jag ska bo, så jag ville inte skriva adressen till share-houset. Tänkte att jag lämnar det fältet tomt och hoppas att det inte var ett måste att fylla i det (man kan väl komma dit och boka hotell när man är där?). Det gick dock inte! Han pekade och undrade vart jag tänkte bo, för någonstans måste jag ju ha tänkt att sova? Fiskade i plånboken efter lappen med adressen till guest-houset och tänkte att jag kunde skriva telefonnumret till Kyoto Apartment, som är min hyresvärd. Kom mitt i fiskandet på att jag inte hade skrivit ner det telefonnumret lättåtkomligt x_x Som tur var hade jag kvar ett visitkort från hotellet jag bodde på i Nagoya förra året, så jag visade upp det och sa att jag tänkte bo där första natten och sen åka till Kyoto. Det godtogs och när jag frågade om hjälp att fylla i adressen som bara fanns på japanska sa han åt mig att det räckte med namnet på hotellet (och telefon). Okej, bra, kunde gå vidare och hämta väskorna efter det. Blev lite långt om bara detta, men tänkte det kan vara bra att nämna för dom som inte varit i Japan tidigare och undrar hur det går till. Kan vara bra att förbereda lappar med adresser och sånt. Kom själv ihåg att det var lite petigt med sånt här sist gång också, men denna gången stod jag ju där utan telefonnummer att skriva dit. Hade säkert gått bra med hyresvärdens nummer, men den lappen hade jag självklart lagt i ett annat fack i handbagaget under massa andra grejer…

I alla fall! När jag kom till väskutlämningen hade bandet stannat och det stod en kvinna och vaktade dom 5-6 väskorna som hade blivit över. Tog mina två, tackade snällt och lunkade mot utgången. På vägen blev jag stoppad av en kille som sa att jag var tvungen att passera en slags tullkontroll där också, så dels fick jag lämna in lapp nummer 2 jag fyllde i på planet (man får båda lapparna i början av resan så att man har tid att fylla i dom innan man landar, i alla fall när man reser med Finnair), och sen blev jag också utfrågad om jag hade knark med mig eller något annat olämpligt. Han visade en fin lapp med bilder och jag kunde inte annat än skratta lite att så dum är jag väl inte? Han skrattade också, men bad att få kolla igenom min väska ändå, så jag öppnade snällt och lät honom gå igenom innehållet. Som tur var slapp jag öppna sportbagen, för den var så fullpackad att jag inte vet om jag hade kunnat sänga den sen. En annan gubbe kom mitt i genomsökningen och undrade vad det var för skum låda jag hade med mig. På framsidan står en tecknad filur med stort flin, vikingahjälm och motorsåg. Munchkin heter det, berättade jag, och det är ett lite egendomligt kortspel. Blev introducerad till detta på hejdåkalaset med mina gamla vänner veckan innan jag lämnade Fjällbacka och kunde inte annat än skaffa det själv för det var så roligt! Förklarade vad det var för något och han tyckte det lät spännande, haha! Sedan såg han mina svenska mynt jag hade liggandes i en påse och undrade vart jag kom ifrån. Kul med nyfikna människor! Kändes väldigt lättsamt och skönt trots att dom sökte igenom min väska. Och just det, inte nog med att jag var tvungen att intyga på en lapp att jag inte hade knark och sånt med mig, blivit utfrågad om det och fått väskan genomsökt; på vägen från passkontrollen till tullkontrollen mötte jag dessutom två knarkhundar! Inte för att jag tror att någon av mina läsare är så dumma att dom försöker smuggla med sig droger eller andra olagligheter när dom kommer till Japan, men tycker det ger en ganska bra bild av hur Japan ser på såna dumheter och hur strikta dom är.

När jag var färdig med alla moment efter landning var klockan runt 9:30 och jag ville äta frukost en gång till. Flygplansfrukosten var inte lika god som “lunchen”, även om den var ätbar och helt okej. Den mättade dock inte tillräckligt, så jag gick till Subway som jag visste låg där sedan förra gången jag landade i Nagoya. Snabbt, enkelt och gott! Mätt och belåten knallade jag vidare till tågstationen och hoppade på första bästa tåg mot Nagoya Station. Det tog runt 40 minuter och gick hur smidigt som helst trots dubbla väskor. Var dock glad att jag inte hade två gigantiska väskor, utan bara en och en bag som jag kunde sätta ovanpå den andra. Blev lite trångt mot slutet, men det gick bra ändå. Kan dock säga att det var ganska jobbigt att kånka på runt 40 kg packning upp för alla trappor (fanns bara rulltrappa på vissa ställen). Varmt var det också, så jag blev ganska svettig.

Väl på stationen i Nagoya var det dags att leta efter shinkansen (snabbtåg) mot Kyoto. Nämnde jag att Nagoya Station är världens största tågstation? Tja, det hjälpte inte direkt kan jag säga. Inte att jag hade varit där tidigare heller, för shinkansen åkte jag aldrig med då. Det låter jobbigare än det var, för jag hittade ändå relativt snabbt vart jag skulle. Köpte biljetten ganska tidigt och tänkte att “åh, vad bra att jag kan köpa biljetten här, då kan det ju inte vara långt till plattformen”. Hade väl en kvart på mig, så det var gott om tid tyckte jag. Men med stora tunga väskor och förvirrande skyltning tog det ändå runt 10 minuter att ta mig till plattformen från biljettautomaten. Kunde lätt tagit en kvart också, så jag var lite stressad en stund där. Som vanligt i Japan kom tåget exakt i tid och anlände i Kyoto när det skulle. Det var inte jättemycket folk i min vagn, men åkte inte heller på den allra flitigaste timmen och tåget var enormt långt! Lyckades mot alla odds (trötta armar från trappbärandet) få upp väskorna på hyllan ovanför sätet och kunde falla ihop i en hög på min plats. Det satt ingen bredvid mig, så jag kunde andas ut lite extra. Ville inte sova i rädsla att missa min hållplats sen. Knappt 15 mil tog 36 minuter, så det gick ganska fort ändå!

Hur det gick när jag kom fram får komma i ett nytt inlägg. Imorgon måste jag i första hand plugga och få gjort färdigt min inlämningsuppgift, så det finns risk att jag blir upptagen med det hela dagen. Det ska också bli fint väder, så jag vill passa på att använda min lediga tid till att komma ut och utforska lite! Stay tuned~ Har förresten kommit fram till att jag inte kommer kunna skriva så här detaljerat i framtiden. Vill göra det nu med resan eftersom jag har börjat på det sättet, men det tar på tok för lång tid att skriva uppsatser hela tiden. Är inte en sån som bara kan slänga ihop långa texter på ingen tid alls, utan måste tänka igenom och se till att det blir läsvärt också (hoppas jag). Bara detta inlägget på drygt 1600 ord har tagit 2,5 timmar och det är mitt i natten här nu. Läggdags! おやすみ。