Okej, måste erkänna att jag varit extremt dålig på att uppdatera senaste tiden. Har inte ens berättat färdigt om när pappa var här och hälsade på. Riktigt uselt. Det blir såklart inte bättre av att jag började skjuta på det heller, för det blev snabbt bara en sån där grej jag pushade framför mig och försökte slippa på något sätt. Det funkade inte så jättebra, därför tänker jag nu istället så kortfattat jag kan berätta om vad vi hittade på när jag äntligen var fri från plugg och annat. När jag väl gjort det kan jag börja skriva om vad som händer nu istället :) Skola och sånt mys!

Dag 1 (月) – Shinkansen, Akihabara och Ginza

Vi drog alltså på måndagen iväg med våra JR Pass direkt mot Tokyo. Shinkansen är helt underbart ♥ Den “snabba” varianten går ungefär var 10:e minut från Kyoto mot Tokyo, men med JR Pass får man nöja sig med dom två långsammare Shinkansen. Själva tågen är inte långsammare, men restiden blir längre eftersom dom stannar på fler ställen. Så istället för knappt 140 minuter tog det runt 165, alltså nästan 3 timmar. Med tanke på att det är över 50 mil, tåget går mjukt och skönt och det i övrigt är väldigt lugnt ombord är det svårt att tänka sig något bekvämare sätt att resa.

Andra biten av resan var att ta oss från Tokyo station till Ikebukuro, där hotellet vi skulle bo på låg (ligger? står?). Ett ord; Yamanote line (äsch, två ord!). Därefter checkade vi in på vårt overly fancy hotell (★★★★), åt lunch och efterrätt som var finare än jag någonsin varit med om (fast gott ändå!) och sedan begav oss ut på äventyr i staden. Vi hann med Akihabara på eftermiddagen och Ginza på kvällen. Akiba (förkortning, om ni inte visste/kopplade) vill jag definitivt utforska mer någon gång, men det kändes inte som att pappa delade den önskan och denna gången räckte det faktiskt att få ha sett det.

Dag 2 (火) – Yokohama och Kamakura

Tisdagen blev inte så mycket Tokyo. Istället drog vi i regnet ut till Yokohama för att säga hej till Sanda och Daniel, två andra som hittat till Japan via Go! Go! Nihon (kommer förmodligen göra ett skamlöst reklaminlägg för dom så småningom – ett av världens bästa företag). Vi träffades faktiskt när dom höll en föreläsning hemma i Sveriga för snart ett år sedan, peppade varandra och nu ville vi liksom fira att alla tre lyckats ta oss hit! Det blev crepes och ett besök till Don　Quijote, sedan ett adjö och pappa och jag drog vidare till Minato Mirai.

Trots regn och sämsta sikten någonsin bestämde vi oss för att åka upp 273 meter till utsiktsvåningen i Yokohama Landmark Tower, Japans högsta hus (3:e högsta byggnad, läs skillnaden på Wikipedia). Vi har därmed också åkt världens näst snabbaste hiss! Hur som helst var det rain day-rabatt på att åka upp i tornet, så det kostade endast ¥700 yen och vi fick gratis dricka också. Fick (köpte) också ett roligt porträtt ritat av mig. Det gav jag sedan till pappa som fars dag-present på söndagen :)

Nästa mål blev Kamakura, staden med massor av tempel och shrines. Och en gigantisk buddha-staty! Tyvärr var vädret så dåligt att vi inte hade lust att knalla runt i spöregnet till alla olika sevärdheter, så vi nöjde oss med buddhan och sedan vända hemåt igen. Vi upptäckte också att klockan var ganska mycket, så vi hade faktiskt tur att det fortfarande var öppet när vi kom till templet där herr buddha bodde. När vi kom hem var klockan uppenbarligen ännu mer, så vi orkade inte göra mer än slappa på rummet dom sista timmarna av dagen.

Dag 3 (水) – Tsukiji, nöjesdistrikten och Go! Go! Nihon

Vi började onsdagen med en tur till Tsukiji market, världens största fiskmarknad. Stort var det definitivt, men hade vi inte varit där på en national holiday hade vi kanske sett lite liv där också… Aja, såna smällar får man ta. Vi övertygade oss om att själva marknaden där inte var så mycket att se ändå (mest riktad till företag/restauranger), och vi fick ändå sett själva området eftersom det var öppet att gå in och kolla. På smågatorna kring området fanns det mindre marknader och mer riktat till “vanliga människor”, med både färsk och tillagad fisk till salu. Synd att vi inte var hungriga då också, för om det är någonstans man ska äta sushi så är det väl där?

Nästa stopp blev Shibuya, därefter Harajuku och Takeshita Street (där vi också passade på att äta crepes). Vidare till Shinjuku och därefter mot Waseda, där Go! Go! Nihons huvudkontor här i Japan ligger. Vet inte riktigt varför, men jag hade lust att kika förbi deras kontor när jag ändå var i Tokyo. Kul också att passa på när både John och Sofia var där (vad är oddsen att pricka in det egentligen?). Efter att vi hade stört dom mitt i arbetet en stund kände vi oss ganska nöjda med Tokyo. Det är så enormt stort att det är svårt att greppa. Det finns givetvis såå mycket mer att se där, men det kommer fler chanser och vi tyckte faktiskt det var skönt att åka vidare nästa dag.

Dag 4 (木) – Shinkansen igen och Hiroshima

Torsdagen började vid 7:20 för oss. Upp och göra oss redo för avfärd, käka frukost och checka ut. Vi stressade inte iväg, men vårt mål för dagen var Hiroshima och det ligger i princip i andra änden av Japan. Om jag inte minns fel var restiden drygt 6 timmar (trots Shinkansen), men det gick trots det väldigt smidigt. Vi bytte tåg i Osaka och åt lite ramen-lunch innan nästa tåg gick. Vi klev också ut och kände på vädret som helt plötsligt gått från regn och rusk till skinande sol och 33°C. Lika fint väder var det i Hiroshima, men det stoppade så klart inte oss!

Vi hittade en spårvagn och åkte mot the Bomb Dome, en av få byggnader som stod kvar efter atombombssmällen och som dessutom bevarats sedan dess. Just när vi var där höll dom på att göra mätningar och fixa till så att byggnaden skulle stå emot jordbävningar och tidens naturliga slitage på byggnaden så att den kan stå kvar många år till. Lite tråkigt med ställningar och sådant runt byggnaden, men samtidigt skönt att se att dom ser till att den håller. Vi gick vidare genom en minnespark och sedan till minnesmuséet.

Fy sjutton för atombomber.

Tog några bilder i början, men hela upplevelsen där inne var så mäktig att jag nästan inte klarade av att vara där. Det var jobbigt, väldigt jobbigt, att se det hela. Trots det var det ändå värt det och något jag absolut tycker att alla människor borde göra. Seriöst, åk dit någon gång innan du dör. Tänker inte gå in mer på ämnet nu, men jag skulle kunna skriva en lång uppsats om bara vad jag kände efter att ha varit där. En sak som berörde mig djupt var en sten där en persons skugga var det enda som fanns kvar av honom (eller henne). Hela stenen blektes av ljuset från smällen, bortsett från där mannen satt tills han inte längre existerade. Det fanns inget annat kvar av honom.

Trots denna tragiska och hemska händelse i Hiroshima upplevde både jag och pappa staden som extremt vacker. Det är svårt att tro att något hemskt alls har hänt där när man ser staden som den är idag. Kontrasten detta ingav gjorde bara intrycket ännu kraftfullare. Trots att det var jobbigt är jag glad att jag har varit där, för det kändes verkligen som en viktig upplevelse.

Innan vi lämnade Hiroshima igen passade vi på att äta okonomiyaki, som är speciellt för det området. Inte okonomiyaki i sig, men varianten som äts där är annorlunda från hur det äts här borta. Man kan säga att okonomi-yaki betyder “det du gillar-grillat”, fast utan att kunna så mycket japanska var det mest att välja en färdig variant från en meny istället för själv välja ingredienserna.　Gott var det i vilket fall, men jag pillade bort bläckfiskbitarna (inte min grej riktigt).

Kvällen spenderades på att ta oss tillbaks mot mitten av Japan igen och landa på hotellet i Kobe. Vi var ganska redigt trötta när vi kom fram, kan man säga.

Dag 5 (金) – Kobe, Kobe och Kobe-biff

Vi vaknade på fredagen på vårt rum på 28:e våningen. Fin utsikt hade vi verkligen! Ännu finare utsikt fick vi efter att ha tagit linbanan upp en bit på berget Rokko, till Nunobiki Herb Garden. Väl där uppe bestämde vi oss för att promenera en bit ner istället för att åka linbanan direkt tillbaks igen. Det var väldigt vackert här och definitivt något jag rekommenderar till alla som åker till Kobe. En bit ner på vägen stannade vi och fick oss ett örtfotbad med underbar utsikt över staden. Sista halvan av vägen ner tog vi med linbana igen.

Nästa sak att bocka av var att se minnesparken från den stora jordbävningen som drabbade Kobe 1995. Eller park och park, det var mest ett litet område nere vid hamnen som var bevarat med sneda lyktstolpar och allt. Vi lyckades också pricka in precis när ett antal förskoleklasser var där på besök. Massa ungar med färgglada kepsar letade efter skugga att sätta sig i. Tror dom hade lunchpaus just då.

På vägen “hem” gick vi genom China town, som faktiskt verkligen kändes kinesiskt. Vi var dock trötta och varma, så vi stannade inte länge. Istället fortsatte vi tillbaks mot hotellet i 33°C och stekande sol. Det var längre än vi trodde. Mycket längre… Det var säkert 3 kilometer, i uppförsbacke och redan nämnda värme. När vi kom fram var vi helt utmattade och orkade inte ens ta oss upp till rummet. Istället tog vi var sin lemon “squashie” (tror jag det hette) på ett café precis utanför hotellet. Vad vi trodde var en liten slush-ice-aktig sak visade sig vara ett enormt guldfiskskål till glas fyllt med is, och citronsaft. Seriöst, skålen (kan inte kalla det glas längre) var lika stor som mitt huvud. Gott var det dock, och precis vad vi behövde efter flera timmar ute i solen och värmen.

Kvällen hade vi först funderat på att spendera på onsen, en japansk varm källa. Att bada och bara koppla av kan låta väldigt lockande, men ingen av oss kände faktiskt för det just då, så vi skippade det. Istället tog vi det lugnt hela kvällen och åkte sedan upp till restaurangen på översta våningen och åt Kobe-biff. Dyrt som bara den, men det var faktiskt en häftig upplevelse att sitta på 37:e våningen med utsikt över staden och solnedgången bakom bergen och äta. Självklart var det gott också, men inte så att det rättfärdigar priset mer än för upplevelsens skull. En kul sak att göra någon gång i livet, men en gång räcker. Tack pappa för att du fixade biffen!

Slut på äventyret

På lördagen åkte vi tillbaks till Kyoto för att packa om pappas väskor, fixa lite småsaker och bege oss mot Nagoya (där han skulle flyga hem ifrån). Första halvan av dagen hade redan gått när vi kom fram och vädret återgått från soligt till mulet och duggregn igen. Vi hade lyckats pricka in samma dag som någon koncert av något slag, så det var extremt mycket folk på stationen och vi kunde inte hitta någon ledig coin locker på hela stället. Eftersom vi inte ville släpa runt på en stor resväska genom staden bestämde vi oss för att åka till flygplatsen direkt. Pappa skulle inte hem förrän på söndagsmorgonen, men just för att det var på morgonen bokade vi en hotellnatt vid flygplatsen.

När vi hade kommit fram blev vädret ännu sämre och det fullkomligt forsade ner regn från himlen. Vi var ganska glada att slippa gå runt i det vädret inne i Nagoya, med eller utan väska. Eftermiddagen och kvällen spenderades därför på flygplatsen, men det var ganska mysigt det också. Ett bra avslut på pappas besök, tycker jag faktiskt.

Ber om ursäkt för att det inte blev så många bilder denna gången (inga alls, vafalls?). Det var just en av dom sakerna som gjorde att jag inte orkade ta tag i detta inlägget, men sedan får jag nog lov att skylla på att jag strulade till det med datorn förra helgen och blev tvungen att rensa ur den helt och hållet. Inget Photoshop, inga bilder. Sorry ^_^;

Vad jag gjort sedan pappa åkte hem är en väldigt bra fråga, men kortfattat kan jag säga att jag ville hålla mig borta från datorn så mycket jag kunde (inte helt sant…). Även om jag inte direkt har gjort så mycket varken vid datorn eller utomhus det senaste har jag ändå äntligen kunnat koppla av och ta det lugnt. Välbehövligt, om man säger så. Speciellt skönt nu sedan en vecka tillbaks när jag fick reda på att jag blev godkänt på examensarbetet. YES! Behöver ni en Webmaster, ring mig :)

Snart börjar jag visserligen skolan här, men jag är väldigt pepp inför det! Kommer blir jättekul att komma igång, så jag ska försöka knåpa ihop ett inlägg om det snart också!